Krönika: Klassskillnad mellan lagen
Det var riktigt roligt att sitta på Behrn Arena och se ÖSK köra över Degerfors i helgen som gick. Alltid svårt så här tidigt på säsongen att säga vad en sådan 4-0-seger är värd, men att det var klasskillnad på lagen råder det ingen tvekan om.
Eller som en lustigkurre uttryckte det i paus, efter 3-0 till hemmalaget.
- Det är lika bra att de delar om, för det här var alldeles för ojämnt.
Jag skulle emellertid tro att Degerfors spottar upp sig rejält till serien börjar. Det här blir nog extra tändvätska om jag känner värmlänningarna rätt. Degerfors brukar inte ha problem med det, i synnerhet inte mot ÖSK. I den här matchen var man ett nummer för litet.
Hur gick det för före detta Degerforsare i ÖSK? Bra, får man lov att säga. Ingen av dem fanns med från start, men Peter Samuelsson hann göra ett mål. Att Samuelsson är vass i boxen visste vi sen tidigare och ett mål på dryga 20 minuters spel är ett utmärkt facit. Emil Berger slog ett par patenterade långa precisa passningar.
Intressant att se hur ÖSK tryckte upp sina ytterbackar i speluppbyggnaden. De låg i princip som yttermittfältare vilket betydde att Astvald och Holmberg, yttermittfältarna, kunde ta ett steg in mot mitten och bli mer delaktiga i spelet samtidigt som bredden ändå fanns. Det fungerade bra i den här matchen när man inte hade några svårigheter att hålla bollen inom laget. Dessutom fanns innermittfältarna, speciellt Tobias Nilsson, med för att stödja ifall något skulle hända. Spelidén är ingalunda ny och jag vill minnas att redan Stefan Lundin försökte med en liknande variant på sin tid. Om vi räknar med att ÖSK kommer att ha ett stort bollinnehav, speciellt på Behrn Arena, så kan det vara ett framgångsrikt koncept.
Målgesterna fick stor uppmärksamhet efteråt. Peter Samuelsson ville inte fira efter sitt mål. Kalle Holmbergs däremot iscensatte en rumphoppning modell större. Jag kan förstå att detta är en rolig grej bland spelarna. Betydligt bättre än de tårtskämt som valsat runt i pressen under senare tid. Men någon större världsnyhet är det väl inte.
En viktig sak för ÖSK tränarna, inbillar jag mig, blir att hitta den rätta avvägningen mellan konstgräs och naturgräs. Väljer man att träna konsekvent på konstgräset? Väljer man att köra på naturgräs inför den typen av matcher? Eller väljer man att ta det vecka för vecka? Jag skulle tro att naturgräset är skonsammare för spelarna men å andra sidan är det väl inte bra att byta underlag för ofta. Men först måste Kung Bore släppa sitt grepp över Sverige.
Roland Andersson
Innehållet i krönikorna behöver nödvändigtvis inte stämma med ÖSK Fotbolls officiella åsikt.