Pontus Björkman sammanfattar säsongen 2021 för ÖSK:s P17-lag

Foto: Lovisa Lööw

Säsongen 2021 blev uppskjuten på grund av pandemin och det var först i juni som ni fick börja spela tävlingsmatcher. Hur var den tiden av säsongen?

– Det var en väldigt oviss tid så klart. Man märkte på spelarna att de bara gick och väntade på att spela matcher igen men det bara dröjde och dröjde. Även om jag inte vill säga att det påverkade spelarnas utveckling, kan jag ändå tänka mig att de påverkades mentalt när det roligaste med att spela fotboll togs ifrån dem. Vi försökte på bästa möjliga vis anpassa träningen för att få in roligare moment och hitta glädje genom det. Det var så klart inte så vi hoppades att våren skulle se ut, men trots det så fortsatte vi göra det vi skulle göra och behövde göra för att fortsätta utvecklas.

Var ni mer förberedda än vanligt efter en så lång försäsong när matcherna sedan satte i gång framåt sommaren?

– Det var svårt att säga om vi var förberedda eller inte när man knappt fick spela träningsmatcher. Vi fick inte några kvitton på var vi stod, utan fick bara försöka göra det bästa vi kunde under den tiden. Sedan fick vi ett par träningsmatcher precis innan seriestart, men då försökte vi främst få speltid på alla spelare så att de skulle ha ett antal minuter i benen innan vi gick in i tävlingsmatcherna. Hade vi fått spela lite fler träningsmatcher hade man bättre kunnat utvärdera nuläget och sätta upp nya mål utifrån våra prestationer i match. Så det var mer att vi kände oss osäkra än att vi var nöjda och redo.

Hur gick det för er när serien sedan drog i gång?

– När vi väl fick börja spela tävlingsmatcher igen så var det väldigt kul att äntligen få komma i gång och spelarna kändes väldigt taggade och inspirerade. I första matchen spelade vi hemma mot BK Häcken som är erkänt duktiga och just den årskullen är väldigt stark. Vi förlorade visserligen matchen med 2–1 efter ett sent baklängesmål, men gjorde en väldigt fin insats. Så resultatmässigt var det en tuff start, men i akademin fokuserar vi mer på prestation och utveckling, så sett från det perspektivet var det en fin start. Sedan fortsatte vi på det och lyckades vinna den andra matchen. Det var skönt att äntligen få det där kvittot och kunna jobba utifrån det.

Hur har ni i ledarteamet runt P17 balanserat fokus på prestation i förhållande till resultat?

– Det är en balansgång att hantera i hur mycket man ska prata om de bägge delarna. Utvecklingen är ju A och O i den långa resan som akademin innebär, där målet så klart är att ta sig så högt man kan och förhoppningsvis hela vägen till herrlaget. Så det är naturligt då att resultaten inte alltid går precis som man vill. Men samtidigt vill vi så klart inte åka ur serien och även skapa en vinnarmentalitet i gruppen. Det ska inte spela någon roll vilket lag vi möter, utan vi ska alltid vilja vara med och kampas om segern. Det är också en viktig del i utvecklingen att lära sig kämpa för att vinna, utan att frångå våra principer eller det sätt som vi vill spela på.

Hur har ni under året jobbat med spelarnas positioner på planen? Ska spelaren alltid spela på sin bästa position eller finns det ett värde i att testa nya positioner?

– Personligen så tycker jag att man så ofta som möjligt ska hålla spelarna på sina rätta platser på planen. Man ska inte möblera om i laget bara för att, utan det måste i sådana fall finnas en tanke med varför man gör så. Annars blir det bara förvirrande för laget. Men sedan är det inte alltid så solklart vad som är en spelares rätta plats när de är i den här åldern. Ibland får man testa en spelare på en ny plats för att se hur den spelaren fungerar där och om det kan gynna spelarens utveckling. Som exempel hade vi en spelare i år som alltid spelat på en position, men som fick testa på en ny roll och verkligen hittade rätt i den. Sådant är så klart jättekul både för laget och för spelaren. Så vi försöker alltid, tillsammans med spelaren, hitta den roll och position som passar spelaren bäst.

När säsongen nu ska summeras så kan vi se att ni slutade på en tionde plats av femton lag. Hur mycket påverkas din bild av säsongen av tabellplaceringen?

– Man ska inte kolla allt för mycket på tabellen, men det är klart att vi hade velat hamna högre upp. Sedan har vi inte haft något uttalat mål om var i tabellen vi vill hamna. Men det som känns surt är att vi släppt in ett antal sena mål som gjort vinster till kryss eller kryss till förlust. Så det är små marginaler för att vi skulle hamnat högre.

– Men jag tycker spelarna har ändå gjort det bra och att vi i de flesta matcherna kunnat spela fin fotboll mot de allra bästa lagen. Sedan är det klart att vi presterat bättre i vissa matcher och sämre i andra, men då handlar det bara om att ta med sig det som varit bra och försöka utveckla det som varit mindre bra. Men för att sammanfatta så är det viktigaste under året att vi har utvecklats och att vi inte åkte ur.

Går det att konkretisera på vilket sätt man kan se den här utvecklingen hos spelarna?

– Jag hade det här laget även förra året i P16, när vi mötte mer lokala och regionala lag. Så att gå från det till att möta lag från hela Sverige är ett stort steg. Det är ett betydligt högre tempo i P17 när man spelar mot föreningar från Allsvenskan, Superettan och i vissa fall Division 1. Det är något som spelarna behöver växla upp för att klara av. De får inte lika mycket tid med bollen som tidigare. De måste spela på färre tillslag, springa snabbare och fatta snabbare beslut. Så på det sättet ser man stor utveckling. Utöver det så har spelarna blivit smartare i det taktiska, vilket gjort att vi kan vara mer flexibla när det kommer till formation eller spelsystem. Sedan är det i det fortsatta nötandet som man ser spelarnas utveckling. Hur backarna försvarar sitt straffområde och hur anfallarna skjuter i olika vinklar. Bara i den dagliga processen syns det att spelarna hela tiden tar steg framåt.

I den åldern som spelarna i P17 är, så lägger de ned väldigt mycket tid på fotbollen samtidigt som de behöver klara av skolan och det övriga livet. Hur är det för er ledare att jobba med spelarna utifrån det perspektivet?

– Som du säger, så finns det mer än bara fotboll för de här killarna. Skolan är jätteviktig och det är så det ska vara. Men det blir rätt många samtal för oss ledare för att prata med spelarna om det här. Men det är en rolig del i att vara tränare, att få lära känna spelarna. Det är värt all tid man lägger ned. För man märker verkligen att det hjälper spelarna att de känner att vi finns där och att de har ett förtroende för oss. Sådant bidrar även till deras utveckling som spelare. Så det blir en hel del samtal, antingen i samband med träning eller att man ses eller pratar över telefon på kvällarna.

– Man märker nu i slutet av säsongen, när det tyvärr är spelare som får negativa besked och om framtiden i ÖSK, att det har varit så värt att lägga ner alla timmar på de här individuella samtalen med spelarna. Det kan vara att bara stämma av mellan alla träningar och matcher eller att sitta och snacka med en spelare på en bussresa hem från Trelleborg. Oavsett om man pratar om skolan, privatlivet eller fotboll. Spelaren ska alltid känna att den kan få svar på sina frågor om sin utveckling, vad som kommer hända framöver eller vad vi som ledare tycker att den ska tänka på. Sådana här saker är superviktigt för mig och det känns som att spelarna tycker att det är skönt att kunna prata med någon som kanske inte är en förälder eller liknande.

Finns det några matcher eller delar av säsongen som du skulle vilja lyfta fram som höjdpunkter på året?

– I och med att serien startade senare, har det blivit väldigt många matcher på kort tid. Så när du frågar så där, kan jag egentligen nämna hur många matcher som helst. Man kan nämna spelarnas prestation när det kommer till löpmeter och löphastighet i hemmamatchen mot Malmö FF som vi vinner med 4–0. Det är en match som jag vet att spelarna håller högt. Det var väldigt kul att se att vi kunde komma upp i så bra nivåer sett till den typen av data, samtidigt som vi spelar väldigt bra fotboll mot ett jättebra lag.

– Man kan även nämna en annan match som var borta mot BK Häcken. Vi åkte dit med en väldigt ung trupp där många inte hade gjort en enda minut i P17 innan. Men vi gick ut och gjorde en väldigt stark insats. Tyvärr lyckades vi inte vinna den dagen, men det var ändå kul att se att vi kunde göra en så bra insats med ett relativt orutinerat lag. Det finns alltid positiva saker att ta med sig, även om man inte alltid vinner.

Hur tycker du att arbetet mellan er ledare har fungerat under året?

– Det har varit lite rockader under året, där vi först hade Alexander Skattberg som assisterande tränare och sedan fick in Rafi Isak som flyttades upp från P16. Jag tycker att det har fungerat väldigt bra med förändringarna. Trots att Alexander och Rafi inte fick så lång tid så lyckades båda snabbt skapa en bra dialog och relation med spelarna. Sedan har jag, Håkan Juhlin och Göran Kring varit med under hela året.

– Arbetet mellan oss ledare har fungerat väldigt bra. Det blir väldigt mycket tid som man lägger ned tillsammans både på och utanför planen. Vi har trivts väldigt bra ihop och det är så klart ännu en anledning till att man känner att det är värt tiden.