"Att trivas vid sidan av är ett framgångsrecept för ÖSK"

Foto: Bildbyrån / Johan Bernström

November och däckbyte, iskyla, snöslask och regn i motvind. November är ett monster. Ibland känns det som om den här månaden saknar sina dagar, som om den bara flyter runt i en enda sörja av grått dis. Allt är ett bokslut över det som varit eller en väntan på julen, varm glögg, pepparkaka och glitter i håret.

Det går inte att fly från november.

Örebro möter mig med en askgrå men hyfsat munter min. Jag parkerar bilen vid stationen och tar en promenad genom stadens centrum.

En lite dold och undangömd faktor när det gäller hemstäder är den varsamma och innerliga känslan av trygghet, den där känslan som kommer sig av att dricka en kaffe på något morgonpiggt ställe intill Slottet och känna den där vaga men omisskännliga känslan av att vara hemma; trygg, lugn, fridfull, glad. Trots problemen i ens liv, trots vardagens slit och släp, trots allting som larmar i världen runt omkring så är Örebro en trygg plats, en omringad oas av vattenfall, broar, byggnader, hus och gallerior.

Det är din hemmaplan, din plats på jorden, din stolthet.

Ibland tror jag att både ÖSK och staden Örebro underskattar kraften av sin egen betydelse.

Om man som jag bor i Stockholm, och tidigare både i Göteborg och Norrköping så står en sak klar direkt. ÖSK ÄR Örebro. Och tvärtom.

Det är svårt att ens värdesätta vad klubben ÖSK betyder för staden Örebro och därmed för resten av Sveriges syn på staden och landskapet som sådant.

Liksom andra städer i vårt land står även Örebro inför ett antal prövningar. Men befolkningen här är av suveränt segt virke. Det som ibland utåt kan uppfattas som gnälligt är också ihärdigt, solidariskt, envist och kärleksfullt. Under den lite gnälliga ytan sjuder det av liv, stolthet och kraft.

Nu står klubben inför en spännande vinter. Det har redan börjat talats om ett damlag på elitnivå (ett beslut från medlemmar återstår alltjämnt), nya spelare har kontrakterats (bland annat Robin Book som skrev på i somras och som sedan dess tog klivet upp i Allsvenskan med Varberg), Jake Larsson är gjuten i Sveriges U21 (och stänkte två mål för landslaget senast) och jag vet att det hela tiden förs diskussioner med klubbar både i närmiljö och en bit bort om duktiga spelare som kan få chansen i ÖSK.

En sak jag verkligen högaktar med ÖSK är den solidariska och familjära närvaron som genomsyrar klubben. När jag talar med ledande personer inom klubben talas det så klart om jakten på talang, på unga löften och spelare.

Men lika ofta talas det om ansvaret som följer med denna jakt, både ansvaret mot spelaren och dennes familj och mot miljön som spelaren kommer ifrån. Jag har haft inblick i många allsvenska klubbars ungdomsverksamhet de senaste åren och låt mig bara konstatera, i all enkelhet, att det inte är alla klubbar som ser lika solidariskt och medkännande på tillvaron utanför planen.

Men ÖSK gör det.

Klubben är känd i hela Sverige för att ta varmt och väl hand om spelarna som anländer.

Kolla på Carlos Strandberg som kom från en iskall bänk i Malmö och strösslade in mål under sin tid i Örebro.

Att trivas vid sidan av är ett framgångsrecept för ÖSK.

Mer saker att se fram emot i vinter. Svenska Cupen är lottad och ÖSK hamnade i samma grupp som Elfsborg, Brage och Oskarshamn. Första matchen spelas i februari.

I måndags presenterade klubben ett nyförvärv, duktige Benjamin Hjertstrand som varit viktig spelare för Brage under deras fina säsong i Superettan.

Glöm inte heller den stora ÖSK-GALAN som äger rum onsdag 13 november klockan 18:30 på Satin.

Där har du som gäst chansen att äta gott, se prisutdelning och en massa annat, samt mingla med spelare och andra personer från klubben.

Tillsammans överlever vi november också.

Marcus Birro.

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908