Marcus Birro: "allt jag hört om ÖSK som en familjär och jordnära klubb var mer än bara tomt prat"
Det är så mycket vi tar för givet. Som att plåt-tuben vi sätter oss i ska ta oss över alperna, som att det inre yxhugget inte kommer, som att solen helt enkelt alltid ska gå upp, som att bussen alltid kommer i tid. Som att våra barn ska vakna varje morgon… Ibland tar vi även alla dem vi älskar för givna.
Vilka definierar en fotbollsklubb? Frågan är enkel, svaret är flera. Supportrarna så klart, fanbärarna, spelarna, historien, de som gått före. Men laget är bara sista boken på en hylla, ansiktet utåt.
Men bakom fasaden ryms (som alltid) de riktiga hjältarna. Människorna som styrs av passion och kärlek till klubben. Män och kvinnor som drivs av annat än egen vinning, pengar eller berömmelse.
Det är människor som är på kontoret före alla andra. Som hänger upp tröjor och viker shorts innan du själv druckit din första kopp kaffe. Det är män och kvinnor som ordnar med allt det praktiska, som pratar med polisen, vakterna, bortalaget, sponsorer, publik, media, sponsorer igen, fler fans, journalister, vakter, teknisk personal, som ser till att kioskerna har kaffe i sina termosar, som ordnar så att allting fungerar helt enkelt.
Jag har levt nära den italienska fotbollen och jag vet hur oerhört hierarkiskt det är där. I Sverige är det på ett annat sätt. I Örebro fick jag min tredje vecka vara med och rulla ut de elektroniska reklamskyltarna och jag fick göra det tillsammans med hela kontoret, från sportchef till undertecknad.
Där och då stod det klart för mig att allt jag hört om ÖSK som en familjär och jordnära klubb var mer än bara tomt prat.. Det var praktisk verklighet. Man lever nära folkhemstanken om det goda arbetet, om att alltid gå en extra meter för klubben. Man gör det utan att ens tänka på det. Man gör det av kärlek. I kärlek.
Att underordna sig kan låta som gnissel för en gammal rockrebell men det finns också något väldigt njutbart i att underordna sig ett större och värdigare sammanhang och det finns få saker som är lika värdigare än en stolt, klassisk fotbollsklubb.
Den stoltheten sträcker sig längre än senaste matchen, förluster och segrar.
Rösterna i telefonen, människorna på kontoret, målvaktstränaren, materialaren, underleverantörerna, folket bakom laget, bakom kameran, bakom spelarna, busschauffören, massören. Alla dessa är den gemensamma grundbulten, själva fundamentet. Varje människa som ger sin tid och sitt yrkesliv åt ÖSK står i direktkontakt med klubben själv, med historien, med alla de som gått före.
När ÖSK vinner eller förlorar är det alla dessa människor som gör allt detta möjligt.
Skänk det en tanke då och då, uttryck din uppskattning, glöm det inte. De finns där för dig och din skull.
Låt oss aldrig ta dem för givna.
Marcus Birro.