Marcus Birro: "Det har verkligen varit de ungas vår"

Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån

”Ungdomen är bortkastad på de unga” lyder ett av historiens kanske allra mest klarsynta citat. Rockgruppen Kent har en låt där de sjunger om sin ungdom, där de likställer den där tiden med att vara miljonärer. Det ligger en del i det. Filosofen Kirkegaard beskrev det som att man måste leva sitt liv framåt, men att man bara kan förstå det baklänges, i efterhand. Sant det också.

Den här våren har verkligen varit de ungas vår i svensk fotboll.

IFK Göteborg, brutalt nederlagstippat inför säsongen, har öppnat slussdörrarna mot sitt U19-lag och vaskat fram ohyggligt mycket guld. Vi snackar om unga spelare som inte bara fått chansen och stått darrande vid mittlinjen eller snubblat över ett skosnöre vid en hörna eller ett inkast, utan vi snackar om spelare som gått raka vägen in i A-truppen och dominerat matcherna de fått chansen i. De har levererat, gjort mål, spelat fram, lyft laget.

Det är enastående att se.

I ÖSK har Jake Larsson varit en frisk fläkt. När jag satt ned med honom för ett avsnitt av ÖSK-PODDEN slogs jag av hans oerhörda beslutsamhet, hans starka tro på sig själv och sin egen talang. Så långt inget märkvärdigt. Många unga fotbollsspelare har suttit bredbenta i låga fåtöljer och snackat om hur de ska erövra världen.

Det nya med både Jake och flera av de andra unga som visat framfötterna i Allsvenskan våren 2019 är den varsamma, vackra ödmjukheten.

De är villiga att underordna sig laget och de som gått före. De erkänner villigt att de har långt kvar och mycket att lära. Den ödmjukheten är inte bara ett smycke, något vilsamt och klädsamt, den ödmjukheten är själva nyckeln till fortsatt framgång.

Det är en fröjd att se Jake Larsson spela fotboll och göra viktiga mål i viktiga matcher. Det är en nästan lika stor fröjd att höra honom förklara att hans resa just börjat, att han har mycket att lära, att även om han tror stenhårt på sin egen förmåga så är han fortfarande ung, har fortfarande en grumlad blick som både en Oscar Jansson eller en Nordin Gerzic eller en Axel Kjäll, kan hjälpa honom att få klar och tydlig.

Att förbli ödmjuk i framgång är en hörnsten för en fotbollsspelare. Att fortsätta bygga, att vara stolt över det man åstadkommit men hela tiden vara medveten om, och fokuserad på, att framtiden skapas endast av ödmjuka hjärtan, är så oändligt betydelsefullt.

Att vara ung är att vara odräglig. Ingen jävel har varit ung innan dig. Det är ju så det är, så det känns.

Men det som kännetecknar varje riktigt stor fotbollsspelare är att de kombinerat sin kaxighet och sin talang men en lika stor dos verklig ödmjukhet. Ur denna ödmjukhet strömmar också träningsvilja, disciplin och tålamod.

Marcus Birro

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908